Högerikonen som dagens konservativa glömde

En gång i tiden ansågs han vara den ledande gestalten inom den “konservativa intellektuella rörelsen” (för att låna George Nashs uttryck) men idag vill det konservativa etablissemanget hålla Russel Kirk utanför rampljuset. Lyckligtvis har Bradley Birzer, professor vid Hillsdale College, skrivit en bok som kan ha blivit den slutgiltiga Kirkbiografin: Russell Kirk: American Conservative.

Förhoppningsvis kommer boken att få en värdefull effekt, då den visar att det som idag utger sig för att vara ”USA:s konservatism” nästan inte har någonting gemensamt med de visioner och värderingar som en gång definierade denna rörelse.

Birzers imponerande prestation är speciellt beaktansvärd eftersom det inte har saknats biografier om Kirk. Två sådana verk (det ena av min framlidne kollega H. Wesley McDonald och det andra av Gerald Russello) publicerades av University of Missouri Press med mina innerliga rekommendationer. Men ingen av böckerna har samma bredd och fullständighet som Birzers omfattande forskningsarbete.

Det är uppenbart att författaren har avsett att vara grundlig. Han täcker in nästan allting som hans studieobjekt publicerade och lämnade efter sig i sin korrespondens under en femtioårsperiod. Till skillnad från McDonalds och Russellos lovvärda arbeten erbjuder Birzer inte ett porträtt av Kirk ur en viss vinkel. Istället berättar han allt som är värt att veta om en av huvudgestalterna inom efterkrigstidens ”konservativa intellektuella rörelse”.

Men bortsett från sin tydliga uppskattning av Kirk som mentor kan Birzer ha tagit på sig det här idealistiska arbetet för att rädda Kirk från den glömska, i vilken det konservativa etablissemanget har lämnat honom. Efter publiceringen av The Conservative Mind 1953 ansågs Kirk vara en ledande tänkare inom USA:s höger. I dag bryr man sig inte ens om att nämna Kirks en gång så brett hyllade böcker The Conservative Mind och The Roots of American Order på Goodreads lista över de hundra mest inflytelserika konservativa böckerna. Samtidigt placerar sig Jonah Goldbergs Liberal Fascism på femte plats på samma lista.

Det har också funnits en tilltagande trend bland publikationer som National Review att upphöja en del av Russel Kirks intellektuella motståndare – som den framlidne Harry Jaffa – till konservativa ikoner (Harry Jaffa, RIP av Richard Brookhiser, National Review, 12 januari 2015). Jaffa underströk ”jämlikhet som en konservativ princip” och nedvärderade illvilligt Kirk när tillfälle gavs. I sin bok citerar Birzer både Jaffas anhängare och Reagan-biografiförfattaren Steven Hayward, som prisar Reagan för att ha räddat ”konservatismen” från ett öde värre än döden – det vill säga, från att ”ha gått i Russel Kirks riktning mot en burkiansk traditionsinriktad konservatism”. (The Vindication of Harry Jaffa, PowerLineBlog, 4 juli 2011).