Om en lika stor solstorm hade träffat jorden idag hade den med stor sannolikhet orsakat både strömavbrott och andra störningar.
Det är svårt att förutspå när solstormar äger rum. Den nuvarande förväntningen är att de är mer sannolika under solens aktiva fas, eller solens maximum. Alltså under den så kallade solfläckscykeln. Ett internationellt forskarlag kan däremot visa att detta kanske inte alltid är fallet för de mycket stora stormarna.
Den nya studien publiceras i tidskriften Nature Communications.
– Vi har studerat borrkärnor från Grönland och Antarktis och upptäckt spår av en enorm solstorm som för cirka 9 200 år sedan slog hårt mot jorden under en av solens passiva faser, säger Raimund Muscheler, geologiforskare vid Lunds universitet.
Forskarna har dammsugit borrkärnorna efter toppar av de radioaktiva isotoperna beryllium-10 och klor-36. Dessa produceras av högenergetiska kosmiska partiklar som når jorden och kan sedan lagras i is och sediment.
– Det är ett avancerat analysarbete. Därför blev vi glatt överraskade när vi hittade en sådan topp som indikerar en hittills okänd gigantisk solstorm i samband med låg solaktivitet, säger Raimund Muscheler i ett pressmeddelande.
Om en solstorm av den digniteten hade träffat jorden idag hade det med stor sannolikhet fått förödande konsekvenser. Förutom strömavbrott och strålningsskador på satelliter hade den kunnat innebära en fara för luft- och rymdfart. Men även en kollaps för olika kommunikationssystem.
– Dessa enorma stormar är för närvarande inte tillräckligt inkluderade i den internationella riskbedömningen. Det är av yttersta vikt att analysera vad dessa händelser skulle kunna innebära för dagens teknologi och hur vi kan skydda oss, säger Raimund Muscheler.
