Det är en ohygglig syn som möter polisaspirant Elin Eriksson tisdagsförmiddagen den 19 april i år. Hon har, tillsammans med flera kollegor, vid halv elva-tiden larmats till en adress på Tullgatan i centrala Östersund.
En granne har ringt 112 efter att ha hört "dunsar och skrik" från lägenheten på våningen under. När grannen larmar är det till en början tyst i lägenheten, men plötsligt hörs ett litet barn skrika. Några minuter senare är första polispatrullen framme.
Elin är den första polismannen på plats. I trappuppgången syns blodiga fotavtryck som leder fram till en lägenhetsdörr. Hon känner på dörren, men den är låst.
– Det är polisen, öppna dörren! ryter Elin och fylls av en "väldigt olustig känsla" enligt det polis-PM hon skriver senare samma dag.
– Vi måste in nu! Bryt dörren nu! ropar hon till sina kollegor.
Med hjälp av en kofot och slägga bryter två av hennes kollegor upp dörren. Elin går in i lägenheten, sveper med blicken över vardagsrummet och skymtar ett sovrum längre in i bostaden.
Inne i rummet ligger tvåbarnsmamman Camilla på rygg tvärs över en dubbelsäng. På höger sida om hennes huvud sitter hennes vettskrämda dotter som är 18 månader gammal. Flickan stryker med handen över sin mammas hår, är helt nedblodad och skriker hysteriskt.
– Det här är illa, vi behöver en ambulans omgående, ropar Elin till sina kollegor.
När Elin kommer fram till kvinnan ser hon att kvinnan är knivskuren i ansiktet, i halsen och att hon blöder kraftigt. Hon lyfter upp den blodiga flickan, sveper en större tröja runt henne och går ut ur rummet medan hennes kollegor kommer in för att försöka stoppa blödningarna och inleda första hjälpen.
– Jag tar hand om din dotter, hon är hos mig, hon är säker nu, säger Elin.
"Dottern är panikslagen, skriker efter sin mamma, panikattackerna kommer i skov", skriver Elin i sitt PM.
Kommer från Irak
Polisen upptäcker att blodspåren leder hela vägen från den knivskurna kvinnans lägenhet, ut på gatan och till en port i grannhuset. När flera polispatruller går in i trapphuset kommer en blodig man ut ur en lägenhet. Han beordras att lägga sig ned, när han vägrar göra det brottar poliserna ned honom.
– Jag har slagit flickan, hon är med maffian, säger han till polismännen.
Den gripne är 40-årige Mohammad Hajji Gulum som invandrade till Sverige från Irak i oktober 2003. Han har ett barn i 12-årsåldern tillsammans med en annan kvinna, även hon en invandrare, och lever på bidrag.
Mohammad är välkänd av polisen och har vid upprepade tillfällen dömts för grova våldsbrott. Bland annat dömdes han till fängelse för grov kvinnofridskränkning sommaren 2005, mindre än två år efter han kom till Sverige. Trots det fick han stanna i landet.
Misstaget: Hon var snäll
Camilla lever ett ordnat liv med sambo och två barn, en pojke och en flicka, som är tre och ett halvt respektive ett och ett halvt år gamla. Eftersom familjen växer har de nyligen köpt hus som de ska flytta till.
Polisen misstänker till en början att gärningsmannen och offret tidigare haft en relation till varandra eller känner varandra på något sätt. Men ganska snart står det klart att de bara råkar bo i husen bredvid varandra.
Camilla berättar för polisen att den irakiske grannen är "obehaglig" och beter sig konstigt, men att hon "velat vara snäll". Hon har aldrig sökt kontakt med eller velat ha med honom att göra, hon har bara velat vara en trevlig granne. Mannen ringer några gånger på dörren när hon är ensam hemma och vill bland annat sparka fotboll med parets pojke.
Den 18 april är yngsta dottern sjuk och sambon är hemma med henne från jobbet. Även den dagen ringer Mohammad på dörren. Med sig har han ett papper från polisen som han undrar över. Dagen därpå är det Camillas tur att vabba och det är då den 40-årige mannen, beväpnad med en kökskniv, ringer på dörren.
Anklagelsen: "Rasistiska andan"
När Mohammad förhörs av polisen anklagar han den 30-åriga tvåbarnsmamma som han försökt mörda för att vara rasist.
– Hon försöker i den rasistiska andan förgöra mig, berättar han med hjälp av en tolk.
Mohammad är övertygad om att den 30-åriga kvinnan egentligen heter någonting annat och att hon arbetar för polisen. Han har några dagar tidigare fått en kallelse från polisen, med anledning av en anmälan som han själv har gjort, men har fått för sig att det är hon som på något sätt ligger bakom.
I förhör minns Camilla att Mohammad haft med sig ett papper hem till henne när han ringer på dörren strax efter klockan tio den 19 april.
– Har du gjort det här? frågar han förebrående när hon öppnar dörren.
Därefter sliter han upp en kniv och går till attack.
Mohammad vill hem
I polisförhöret berättar Mohammad att han "gång på gång uttryckt önskemål om att han vill bli tillbakaskickad till hemlandet".
Han tycker sig bli bollad "hit och dit" mellan olika myndigheter utan att få den hjälp han vill ha.
Han säger också att han önskat hamna i fängelse, men att det hela tiden blivit "nej, nej, nej".
– Jag är less på det här, säger han.
Skriver lappar
På sjukhuset skriver Camilla, i den mån hon kan, anteckningar i ett anteckningsblock. Anteckningarna handlar om allt ifrån den brutala attacken till önskemål hon har till sjukvårdspersonalen eftersom hon knappt kan prata då hela hennes kind skars upp vid mordförsöket.
"Fan att jag vaba idag sen är man en snäll granne som öppna dörren", står det att läsa på en av sidorna. "Jag är så jävla förbannad att jag öppna dörren", skriver hon på en annan.
"Tänk om han kommer igen eftersom han inte döda mig", står att läsa på en tredje sida medan texten på en fjärde lyder: "Svårt att släppa tanken att jag kunde dött i dag".
Idag inleddes rättegången mot Mohammad som åtalas för försök till mord. Kammaråklagare Malin Olsson Almquist, som ansvarar för målet, yrkar på att Mohammad utvisas till Irak efter avtjänat straff. "Mohammad Hajji Gulum yrkas utvisad ur landet med förbud att återvända hit", skriver hon i sin stämningsansökan.
Fria Tider har sökt åklagaren, men hon har inte gått att nå. Camilla heter egentligen någonting annat.