Att klä särintressen i en trovärdig ideologisk skrud är inte lätt. Men när DN:s ledarskribent Lena Andersson försöker förklara att Europas alla folkgrupper måste blandas upp med tredje världen och försvinna så lyckas hon nästan få det att låta som ett rent logiskt resonemang. Hör här:
"Vad gör man [..] när nordiska och europeiska nationalister hävdar att invandringen påverkar den lokala kulturen på liknande sätt som en kolonisation, och önskar sig samma rätt som andra att slippa denna förändring? Säger man att det visserligen är rätt att hålla kulturer fria från yttre influenser men att just den här kulturen inte förändras av influenser? Eller ifrågasätter man och avvisar hela idén om bevarande som självändamål, om autenticitet, ursprung och nedärvda rättigheter? Jag tror på det senare, men det innebär att man måste göra det också för grupper som anses ömtåliga."
Hoppla.
Märkte ni att DN utelämnade ett alternativ? Nämligen att staten inte ska driva någon raspolitik överhuvudtaget. Denna lösning borde vara självklar för alla oss som per definition avvisar social ingenjörskonst.
Men hur ska vi då utplåna den västerländska folkgruppen? kanske någon frågar. Och hur ska vi lära européerna att bli mångkulturella? Utrota antisemitismen? Fascismen? Segra över ondskan till sist?
Jag vet faktiskt inte. Det är väl ert problem. Och jag vet inte när skribenterna på DN:s ledarsida bestämde sig för att betrakta de västerländska folkens undergång som någonting så självklart önskvärt att alternativen inte ens ska nämnas. Tidigare handlade ju den "liberala" argumentationen till stöd för massinvandring om att "rädda människor i nöd", "ta emot flyktingar", "visa solidaritet med människor från tredje världen", säga att "nationsgränser är en statlig konstruktion" och så vidare. Det handlade inte om att genom social ingenjörskonst tvinga oss till "förändring" för sakens skull. Och definitivt inte om assimilering i bemärkelsen blandäktenskap och assimilering. Men ledarsidan som kallar sig liberal har ändrat kurs i frågan och ligger idag närmare Sverigedemokraternas partiprogram än något som i traditionell mening kan kallas liberalt.
"Att leva är att påverkas. Utifrån. Det måste gälla alla", avslutar Lena Andersson sin kolumn. Frågan är bara vilka dessa "alla" är? Har inte heller, låt säga, judar något existensberättigande? Förespråkar DN en mångkulturell enstatslösning på Mellanösternfrågan? Och hur bli det med Kosovo? Kurdistan? Ska även urbefolkningen i Tibet assimileras, utplånas och globaliseras? Ska precis alla folkgrupper och länder ingå i "liberalernas" internationella projekt?
För vems skull sker detta i så fall? Och vad är fördelarna?
Hittills har ju försöket att avveckla västvärlden bara inneburit lidande. Och vad gäller antisemitism och fascism, så har risken för dessa fenomen sällan varit så hög som idag.