I oktober 1942 började flygblad signerade den amerikanska presidenten Franklin Roosevelt dyka upp i Egypten. Den närmast parodiskt högstämda pamfletten, skriven på arabiska av två amerikanska strateger tillsammans med en arabisk spion, var ett led i en propagandasatsning för att få de nordafrikanska muslimerna positivt inställda till de allierades invasion av Marocko och Algeriet, som planerades till månaden därefter.
Här är ett utdrag ur flygbladstexten (läs hela här):
"Prisad vare vår Herre. I Guds namn, den Barmhärtige, den Nådige. O ni muslimer. O ni älskade söner av Maghreb. Må Guds välsignelse vare med er. - Skåda. Vi, de amerikanska heliga krigarna, har anlänt. Vi har kommit för att utkämpa frihetens stora Jihad. - Våra soldater ser er som bröder, ty vi har fostras att vara fria män. Våra soldater har berättat om ert land och om er som muslimska bröder, och de kommer att behandla er med respekt och med vänlighet enligt Guds vilja."
Detta var alltså flera årtionden innan USA på allvar började betrakta MENA-regionen som ett geostrategiskt viktigt område. De arabiska stamkrigarna sågs i bästa fall som svagsinta och barbariska irritationsmoment. Idén om att USA skulle ha något slags "civilisatoriskt uppdrag" att driva korståg för demokrati och mänskliga rättigheter i området var naturligtvis fullkomligt främmande för Roosevelt och hans samtida.
Det är svårt att tänka sig att formuleringar som "amerikanska heliga krigare" och "frihetens jihad" skulle ha gjort succé i dagens betydligt mer radikaliserade och anti-amerikanska muslimvärld. Men de lyriska formuleringarna vittnar om en grundläggande respekt för kulturella olikheter och en vilja att nå ut till muslimerna på deras egna villkor. En insikt som av allt att döma sedan länge gått förlorad hos de liberala imperialister som idag har kontroll över den amerikanska utrikespolitiken.
Så här finkänsligt kommenterade som bekant utrikesminister Hillary Clinton i höstas de västunderstödda rebellernas brutala lynchning av Libyens ledare Muammar Gaddafi: