I centrum för skandalen stod den kanadensiske kändisklimatologen Michael Mann, världsberömd för sin chockartade klimatkurva från 1998, som har formen av en hockeyklubba och visar hur världen länge har hållit ungefär samma temperatur, för att under det senaste århundradet plötsligt värmas upp kraftigt.
I november 2009 offentliggjordes delar av Manns e-postkorrespondens med andra klimatforskare i den affär som idag har fått namnet Climategate. När en mer skeptiskt inriktad forskarkollega inom klimatområdet nyligen vann ett dyrt förtalsmål mot Mann stod de läckta e-postmeddelandena från Climategate i centrum. Mann vägrade att redovisa hur han hade kommit fram till sin omstridda klimatkurva, och det är något som fick sin förklaring just genom Climategate.
Det handlar om klimatmodeller som västvärldens regeringar sätter sin tillit till än idag, som systematiskt visar för höga temperaturvärden. Climategatebreven visar hur Mann och de andra forskarna med det största inflytandet på FN:s klimatrapporter medvetet och systematiskt manipulerade data och grafer så att de skulle passa det budskap som FN ville ha.
I breven avslöjades bland annat något som forskarna internt kallade för "Mike's Nature trick", och som syftar på Michael Manns fuskmetod för att kunna visa höga temperaturskillnader i den vetenskapliga tidskriften Nature år 1998. Han använde helt enkelt temperaturdata från historiska källor (såsom tjockleken på årsringarna på träd och liknande) för att få till den inledande "plana" delen av hockeyklubban, och använde därefter källdata från moderna temperaturmätningsstationer för att visa den varmare temperaturen idag. Metoden kritiserades eftersom samma skarpa uppvärmning inte gick att se i de historiska källorna, om man tittade på dessa källor fram till idag.
Det har gjorts flera utredningar efter skandalen, men de har i huvudsak varit inriktade på att sopa de mer skandalösa uppgifterna under mattan. Ingen utredning tog egentligen upp innehållet i breven, och det blev heller ingen ursäkt från IPCC. Inte heller har den vetenskapliga ohederligheten som möjliggörs genom IPCC:s arbetssätt fått någon uppmärksamhet.
IPCC fungerar i stort sett som det alltid har gjort, och syftet är alltjämt att producera stöd för den politiska agendan inom FN. Ett och annat ögonbryn höjdes i Washington och London, men det politiska etablissemanget valde att ignorera skandalen.
