Cancerceller, speciellt de som bildar aggressiva tumörformer, är celler som på ett eller annat sätt förlorat kontrollen och lever i en mycket stressad tillvaro. För att kunna hantera denna belastning kidnappar cancercellerna mekanismer som de friska cellerna använder för att reglera proteinproduktionen och ta hand om det överskott av proteiner som skapas. Utan de kidnappade mekanismerna skulle cancercellen dö.
– Vi har nu lyckats hejda cancercellernas kidnappning genom att föra in en specialutvecklad molekyl i cellerna som blockerar en av dessa kidnappade försvarsvägar hos cancercellerna. Det gör att cancern tar död på sig själv, säger Leif Eriksson, professor i fysikalisk kemi vid Göteborgs universitet.
Leif Erikssons forskargrupp har arbetat tillsammans med en forskargrupp vid INSERM i Rennes, Frankrike. Med hjälp av superdatorer och avancerade simuleringar tog forskarna fram en variant av molekylen som även kan ta sig genom blod-hjärn-barriären som skyddar hjärnvävnaden. Forskningsresultatet redovisas i den vetenskapliga tidskriften iScience.
Genombrottet gäller för hjärntumörer av typen glioblastom. De utgör cirka 45 procent av alla tumörer i hjärnan och drabbar cirka 400 personer i Sverige varje år. För hela EU är siffran 19.000 personer. Prognosen för malign glioblastom är i dag mycket dålig, endast några få procent överlever fem år efter diagnos och behandling.
– I dag består cancerbehandlingen av kirurgi, strålning och kemoterapi. Tyvärr lyckas man inte döda samtliga cancerceller och därför återkommer tumören. När den gör det har den ofta både spridit sig och utvecklat resistens, säger Leif Eriksson i ett utskick.
Dagens behandlingsformer av hjärntumörer har ofta svåra biverkningar. I den nya behandlingen har forskarna inte sett några biverkningar med substansen ännu – de försöksdjur som behandlades behöll vikten, hade inga uppenbara förändringar i beteende, och levern var till synes opåverkad. Men mer omfattande undersökningar behöver göras. Omfattande celltester har dock visat att substansen är icke-toxisk för friska celler även vid mycket höga doser.
Nu fortsätter forskningen på denna molekyl. Mycket återstår att göra, som optimeringen av behandlingsproceduren, vidare tester på försöksdjur med mera. Men Leif Eriksson hoppas och tror att det ska gå relativt fort att få ut läkemedlet i klinisk behandling.
– Det beror mycket på om det kommer in finansiering, för att kunna ta de olika stegen så smidigt som möjligt. Om jag tänker optimistiskt så kanske det kan ta fem år. Det är en kort tidsrymd, men samtidigt är glioblastom en nära hundraprocentig dödlig sjukdom, så alla förbättringar i vården innebär stora framsteg, säger Leif Eriksson.
