I avhandlingen undersöktes två studier varav den ena uppmätte hur tidigare spelvanor påverkade psykofysiologiska reaktioner hos pojkar i åldern 13 till 15 år. De pojkar som hade lite vana av att spela våldsamma spel hade starkare aktivering av det sympatiska nervsystemet när de spelade det våldsamma spelet i jämförelse med spelet utan våld. Däremot blev det inga skillnader i reaktioner mellan spelen i den grupp som spelade mycket våldsspel till vardags.
– Resultaten av den första studien tyder på att det autonoma nervsystemet påverkas olika av spel med och utan våld under spelandet och mer uttalat under natten efter spel, säger Malena Ivarsson vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet i ett pressmeddelande.
I de två studierna har fysiologiska reaktioner mätts genom att undersöka kroppens olika stressystem såsom hjärtverksamheten (autonoma nervsystemet) och utsöndringen av stresshormonet kortisol.
Även om debatten om våldsspel i första hand handlat om barn och unga så har de flesta undersökningar gjorts på vuxna i laboratorium under dagtid. Syftet med avhandlingen var att experimentellt undersöka psykofysiologiska reaktioner, dvs. förändringar i hjärtfrekvens, hjärtfrekvensvariabilitet och kortisol, samt reaktioner som är sömnrelaterade och känslomässiga och som uppstår vid våldfokuserat spelande hos tonårspojkar i hemmiljö.
– Styrkan hos dessa studier ligger i dess syften, det vill säga att låta den grupp som kan tänkas vara mest känslig för våldsspelseffekter spela i sin normala miljö under den tid på dygnet då spel troligtvis har störst påverkan på sömnen, avslutar Malena Ivarsson.
