För allvarliga samtliga typer av brott, som exempelvis mord, dråp, synnerligen grov misshandel, våldtäkt, grovt rån och grovt narkotikabrott, utvisades under åren 2000–2014 bara en minoritet av de dömda icke-medborgare som var folkbokförda.
För samtliga typer av våldtäkter slapp exempelvis fler än fyra av fem utvisning, enligt Brås analys.
Bland de dömda som inte var folkbokförda var andelen utvisade högre, bland annat på grund av deras brist på anknytning till Sverige.
– Det hänger samman med att domstolen ska ta hänsyn till den dömdes anknytning till Sverige, och att en folkbokförd person i allmänhet har en starkare anknytning än en person på tillfälligt besök, säger Lisa Westfelt, utredare på Brå, i ett pressmeddelande.
Under 2000-talet har i genomsnitt 734 tingsrättsdomar per år förenats med utvisning, enligt brås analys. Men utvecklingen har ända sedan 1970-talet präglats av stora svängningar. År 2004 var antalet högst, med 1.047 beslut om utvisning, och år 2014 förenades 644 tingsrättsdomar med utvisning.
De stora variationerna i antalet utvisningar hänger enligt Brå inte samman med att fler eller färre utländska medborgare döms för brott under olika perioder. I stället hänger förändringarna åtminstone delvis ihop med att brottens allvarlighetsgrad förändrats över tid, så att fler respektive färre kan komma ifråga för utvisning vid olika tidpunkter.
– Dessutom bidrar antagligen nya EU-direktiv från 2006 till att andelen utvisade minskat bland dömda som inte var folkbokförda i Sverige. De direktiven begränsar nämligen möjligheten att utvisa EU-medborgare, säger Lisa Westfelt.
