Fria Tider skrev under måndagen om genusvetaren Jonas Engman, lektor vid Institutionen för etnologi religionshistoria och genusvetenskap på Stockholms universitet, som kritiserade författaren Lars Myttings bok "Ved: allt om huggning, stapling och torkning", som Engman menar är ett hot mot jämställdheten och integrationen av invandrare.
– Det är inte oproblematiskt att det skapas bastioner som står i strid med ideal om jämställdhet och integration, sa Jonas Engman bland annat.
Engman menar att boken hyllar manlighet och "urnordiska seder" – "konservativa värderingar" – och att det är något som han inte vill se.
– Det här är nordisk ved. Det är grejen, förklarar Engman.
"Svårt att ta detta på allvar"
Författaren Lars Mytting säger till Aftenposten att han tar lätt på den svenska kritiken.
- Det är svårt att ta detta på allvar. Om man ändå vill tala om invandring, så finns det bara två stammar i världen som inte använder ved. Det finns en stam i Kongo och en stam på Andaman, en ögrupp i Indien, säger Mytting och påpekar att "ved är viktigt i hela världen".
Den norske kulturforskaren Olav Christensen menar att Engmans kritik saknar all grund.
– Den här mannen ser spöken på ljusa dagen. Påståendena saknar empiriskt stöd. Detta är i samma klass som den svenska forskare som menade att Folk och rövare i Kamomilla stad är sexistisk, säger Christensen.
Kritik i sociala medier
Den liberala kritiken av Myttings bok har lett till upprörda reaktioner bland norrmän.
"Lars Myttings bok om ved är rasistisk, menar helgalen svensk", skriver E24.no:s chefredaktör Per Valebrokk på Twitter.
"Gott att den svenske genusforskaren tar bladet från munnen och säger vad alla egentligen tänker: att vedeldning är rasism", menar Erik Flöan, som sitter i Unge Höyres styrelse.
"Då är det ett faktum. Jag är rasist", konstaterar Sölvi Tveit, från Bergen.
På den senare tiden har flera utspel i svensk media väckt ont blod i grannlandet. Bland annat när Aftonbladet-journalisten Martin Aagård skrev att den norska kulturen "skapades med blod och deportationer" och att Norge är "ett kulturellt bakvatten". Då gick norska journalister till häftigt motangrepp och anklagade det svenska debattklimatet för att vara inskränkt, samtidigt som Aagård intelligens ifrågasattes och han i en skämtteckning avbildades med huvudet uppkörd i baken på sig själv, i Verdens Gang.