"Medierna ljuger om Syrien" löd rubriken till en artikel i denna tidning som publicerades i februari 2012. Bakgrunden var en intervju som den brittiska journalisten Lizzie Phelan hade genomfört med en lokal syrisk TV-station.
Den bild som etablerad media i västvärlden spred då, i början av 2012, var att en "arabisk vår" svepte över Syrien och att landets diktator Bashar al-Assad snart skulle störtas från makten av fredliga men ack så demokratitörstande aktivister och demonstranter.
Den bilden var inte sann, hävdade Phelan i intervjun. I själva verket var landet på väg in i en mörk våldsspiral där sunnimuslimska extremister med kopplingar till terrorgruppen al-Qaida beväpnade sig och gick till attack mot såväl militär och polis som den syriska civilbefolkningen.
Ett halvår senare, i slutet av sommaren 2012, uppmärksammade Fria Tider en fransk kirurg som arbetade i Aleppo. Han berättade att mer än hälften av hans patienter inte ens är syrier utan tillresta rebeller från utlandet.
"Det är verkligen en märklig syn. De säger direkt att de inte är intresserade av Bashar al-Assads fall men att de funderar på hur de ska ta makten efteråt och upprätta en islamisk stat med sharialagar som ska bli en del av det globala kalifatet", löd kirurgens vittnesmål.
USA stöttade vid den här tiden, liksom idag, den så kallade Fria syriska armén (FSA) som man unisont med västerländska medier beskrev som "moderata rebeller". I mars 2013 erövrade FSA:s mest framgångsrika gren, al-Nusrafronten, staden ar-Raqqah. I maj samma år upprättades en shariadomstol i staden, enligt The Telegraph.
Sakta men säkert började det gå upp för omvärlden vad som höll på att hända i Syrien. Men det dröjde till december 2012 innan USA terrorstämplade Nusrafronten, trots att organisationen alltsedan starten och fram till 2016 öppet hade varit en del av al-Qaida. FSA bröt själva med Nusrafronten en kort tid senare och sommaren 2014, nästan två och ett halvt år efter att journalisten Lizzie Phelan först varnat för vad som håller på att hända, utropade sunnimuslimska rebeller ett kalifat med namnet Islamiska staten. De som dittills avfärdat varje terroranklagelse mot Syriens rebeller som "rysk propaganda" tvingade snabbt ändra kurs. Islamiska staten terrorstämplades snabbt i hela västvärlden.
Sverige har de senaste fem åren, medan allt detta pågått, på ett föga smickrande sätt utmärkt sig som det västland som stått i centrum för stödet till Islamiska staten.
Sommaren 2012 skänkte Sverige 110 miljoner skattekronor till "situationen i Syrien", trots de många varningssignaler som fanns redan då.
"Vad som kommer efter Assadregimen vet vi ännu inte. Sverige tänker ändå anstränga sig för att finnas till stöd och hjälp. Vi är en av världens största bidragsgivare och ger över 110 miljoner till situationen i Syrien och jag tycker att vi ska vara stolta över det", förklarade landets dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal.
En stor del av pengarna har gått till hjälporganisationer som sysslat med fältsjukvård åt IS-rebeller under förevändningen att de erbjuder vård till alla "oavsett politisk åsikt, religion eller etnisk tillhörighet". I praktiken har de dock kommit att fungera som IS-krigarnas egen sjukvårdsbataljon. Eller i klartext: Reinfeldt skänkte dina och mina skattepengar till Islamiska staten.
Samtidigt har svenska bidragspengar fortsatt att betalas ut till jihadister som reser från Sverige för att ansluta sig till IS. Den ökände svenske IS-terroristen Michael Skråmo är en av dem som fått tiotusentals kronor i bidrag inbetalt på sitt bankkonto samtidigt som han slagits för IS, något som rapporterades om först i november ifjol.
Sverige är dessutom det land i västvärlden som, näst efter Belgien, exporterat flest jihadister till Syrien och Irak per capita, något Fria Tider uppmärksammade för ett år sedan.
Och nu när krigslyckan vänder för jihadisterna och IS är på väg att äntligen krossas bestämmer sig Sveriges politiker för att det viktiga nu är att ordna en gräddfil åt dem, direkt till en västerländsk medelklasstillvaro på skattebetalarnas bekostnad. Det allmänna ska betala gratis körkort, bostad, jobb och bidrag åt de som mördat och våldtagit utomlands, får vi veta.
Miljoner människor i Syrien och Irak har de senaste åren plågats av Islamiska statens härjningar. Tiotusentals har, enligt försiktiga beräkningar, mördats. Ytterligare tiotusentals kvinnor och flickor, främst kristna och yazidiska kurder, har kidnappats och köpts och sålts som sexslavar på IS slavmarknader.
Det är inte möjligt för oss i Sverige att fullt ut gottgöra våra politikers stöd till jihadisterna. Men ett steg i rätt riktning vore att omgående deportera återvändande IS-krigare för utredning hos irakiska, syriska och kurdiska myndigheter. Huruvida de arabiska myndigheternas handläggningsrutiner går ut på att ge dem livstids fängelse eller gratis körkort är jihadisternas problem, inte Sveriges.
Man skulle kunna tro att internationella avtal hindrar Sverige från att deportera jihadister som redan har hunnit få svenska pass, utan konkreta bevis för brottslighet i utlandet. Diverse konventionsåtaganden brukar ju sätta käppar i hjulet för nationella politiker som vill dra ned på daltandet med mindre skötsamma element från tredje världen. Men detta gäller faktiskt inte jihadister. Europadomstolen har härom veckan slagit fast att det inte strider mot Europakonventionen att återkalla medborgarskapet och deportera individer som misstänks ha besökt arabvärlden för att delta i det heliga kriget.
Sverige har därmed en unik chans att slippa några av de absolut värsta personer som massinvandringen från arabvärlden har fört med sig. Allt som behövs är deras pass, en dokumentförstörare och några charterplan från Bromma till Damaskus och Bagdad.
FRIA TIDER
