Det finns en vida spridd missuppfattning att vita tecken hos hundar har uppkommit som en biprodukt när vi selekterat för ett tamt beteende. Men så är alltså inte fallet.
– Den viktigaste orsaken till att hundar har vita tecken är att vi medvetet valt hundar med vita tecken för avel, säger Leif Andersson en av forskarna bakom den nya studien.
Detta har pågått under tusentals år, vilket illustreras av den romerske auktoriteten på jordbruk, Columella, som redan på 100-talet beskrev hur fåraherdar föredrog vita fårhundar för att de var lättare att skilja från vargar om man behövde jaga iväg vargar vid gryningen eller skymningen.
I den artikel som publiceras i dag visar forskarna att vit färg hos hundar beror på mutationer i den så kallade MITF-genen, som har en avgörande betydelse för en normal utveckling av pigmentcellerna. Forskarna visar att dessa mutationer inte påverkar MITF-proteinet utan dess genetiska reglering.
– Hundars vita tecken beror inte på att de inte kan producera pigment utan att de helt saknar pigmentceller i huden i de områden som har vita tecken, säger Izabella Baranowska Körberg som doktorerade vid SLU på en avhandling där denna studie ingick.
– Förändringen i MITF-genens reglering gör att inte alla pigmentcellern hittar fram till huden under hundens embryo- och fosterutveckling. Eftersom pigmentcellerna också har en viktig funktion i innerörat får vissa hundar (5–15 procent) med extremt mycket vita tecken som vita boxrar och dalmatiner nedsatt hörsel eller dövhet, säger Göran Andersson, som tillsammans med Leif Andersson lett forskningssamarbetet, i ett pressmeddelande.
Forskarnas resultat var helt i linje med teorin att människan har avlat för vithet under tusentals år. De kunde nämligen visa att vissa varianter av vita tecken inte berodde på en enskild mutation utan på flera samverkande mutationer som uppkommit vid olika tillfällen.
– Det faktum att våra husdjur har en relativt lång historia (tusentals generationer) och selektionen för att förändra vissa egenskaper som färgteckning har varit mycket stark gör att vi nu har ett antal exempel på evolution av genvarianter som beror på flera konsekutiva genetiska förändringar i samma gen, och MITF-genen hos hundar är ett av de vackraste exemplen på detta menar Leif Andersson.
