För tre år sedan, i Pennsylvania, såg jag en republikansk guvernörskandidat dra ner applåder genom att tillkännage att det är en "mänsklig rättighet" att äga vapen. Precis som att slippa andras kroppslukt, mumlade jag för mig själv.
Jag har inget emot att folk äger vapen, men det finns betydligt bättre sätt att försvara det än att åberopa inbillade rättigheter. Det är fullt möjligt att försvara ett generellt vapenägande på rent praktiska grunder, till exempel genom att hävda att den som bär vapen löper betydligt mindre risk att skadas vid ett eventuellt överfall. Jag skulle lätt kunna prestera ett försvar för vapenägande utan att nämna fiktionen mänskliga rättigheter.
Mänskliga rättigheter är ett påhitt av högljudda journalister, politiska teoretiker som vill besöka FN och kändisar som kämpar för sina hjärtefrågor.
Tiderna förändras och med dem katalogen över mänskliga rättigheter designade för att rättfärdiga gängse politiska och kulturella attityder. Det är omöjligt att skilja idén om mänskliga rättigheter från den politiska agendan hos dem som svingar detta retoriska svärd.
Begrepp som mänskliga rättigheter speglar oftast sin tids fördomar. Dessa rättigheter är också utbytbara. Det är naivt att tänka sig att, vilket Thomas Jefferson nämner i självständighetsförklaringen, rätten till liv och frihet skulle vara de enda rättigheter omkring vilka våra politiska liv kretsar. Fraser i stil med frihet och jakten på lycka har numera fått en innebörd långt utöver det Jefferson eller den person som han stal passagen ifrån, John Locke kan ha avsett.
Mänskliga rättigheter omfattar numera sådant som omfördelning av egendom, transsexuellas rätt att slippa arga blickar, och förbud mot sydstatssymboler - symboler som en svart student som en gång fick syn på en bok om inbördeskriget i min bokhylla ansåg kränkte hennes mänskliga rättigheter.
Som ung fick jag lära mig att ett civiliserat samhälle känneteckas av rätten att fritt diskutera olika frågor. På 1950- och 1960-talen sågs öppen debatt som en mänsklig rättighet". Nuförtiden övertrumfas just den mänskliga rättigheten här i USA, liksom i Europa, av en annan, än mer upphöjd mänsklig rättighet": nämligen vissa av regeringar och massmedia utvalda gruppers rättighet att behandlas med silkesvantar.
Kulten kring mänskliga rättigheter har också blivit ett religionssubstitut som trätt i kristendomens ställe. Den innehåller selektivt kristna föreställningar om universalitet och människans helighet, men frikopplade från den kristna teologin. Varför föreställer vi oss att detta religionssubstitut, liksom dess kusin mångkulturalismen, ska erkännas utanför de progressiva resterna av vad som en gång var kristna samhällen? Även om afrikanska tribalister eller kinesiska nationalister anammar vår retorik på ett ytligt plan, är det tveksamt om de påverkas särskilt djupt.
Mot slutet av 1990-talet gjorde den franska högern ett försök att i samma andetag fördöma både Hitlers och Stalins brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta föranledde en skarp tillrättavisning från den franska premiärministern. Uttalandet angreps också i den franska pressen. Det ansågs "upprörande" att jämställa handlingar som hade haft "en humanistisk avsikt" med "rasistiska doktriner som förvisar större delen av mänskligheten till skuggorna". Tydligen var de kommunistiska massmorden mindre klandervärda än de nazistiska och högerextrema, eftersom vänstern definierade "mänskliga rättigheter" på ett annat sätt.
John McCain och de andra "hjältarna" på Fox News kommer med schablonmässiga utfall varje gång någon demokratisk ledare möter en kinesisk dito och underlåter att pressa honom beträffande mänskliga rättigheter". Uppenbarligen anser de att vi bör angripa kineserna med anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter, samtidigt som vi ber dem att köpa vår övervärderade valuta. Vi förväntas också kritisera Putin för att slå ner på de förespråkare för mänskliga rättigheter som National Endowment for Democracy finansierar i syfte att underminera den ryska regeringen. Om en utländsk regering försökte sig på något liknande hos oss skulle FBI genast gripa och fängsla dess agenter.
Så vad gäller? Är vi världsmästare på att kränka mänskliga rättigheter eller på att försvara dem? För de flesta beror svaret på frågan på huruvida de tittar på Fox eller MSNBC.
Det tyngst vägande skälet för att sluta upp med pratet om mänskliga rättigheter är att det står i vägen för en seriös diskussion om ens egna moraliska ståndpunkter. Begreppet mänskliga rättigheter används för det mesta för att beteckna normer som man vill påtvinga andra i form av en slags allmängiltig, global lagstiftning. Men varför inte istället säga som det är nämligen att det inte är frågan om några universella rättigheter utan om ens egna personliga åsikter? Är det omöjligt att diskutera de här frågorna utan att överösa sina åhörare med salvelsefullt trams?
PAUL GOTTFRIED
Paul Gottfried är professor emeritus i humaniora och upphovsman till flera böcker om det politiska klimatet i dagens USA. Han har skrivit After Liberalism, Multiculturalism and the Politics of Guilt och Strange Death of Marxism. Hans senaste bok är Leo Strauss and the Conservative Movement in America. Du kan provläsa första kapitlet i varje bok och köpa dem som e-böcker eller tryck via länkarna nedan.
<A HREF="http://ws.amazon.com/widgets/q?rt=tf_cw&...">Amazon.com Widgets</A>
