Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle tillsammans kunna bilda regering om journalister fick bestämma. Det visar en undersökning av journalisters partisympatier genomförd av JMG rapporterar Svt.se.
Miljöpartiet får ensamt 41 procent och är därmed nästan tre gånger så stort bland landets journalister som det näst största partiet, Vänsterpartiet, som får 16 procent. Därefter följer Socialdemokraterna och Moderaterna med 14 procent vardera. Sverigedemokraterna är det minst populära partiet med 1 procent av journalisternas sympatier, lika mycket som Feministiskt initiativ som i senaste riksdagsvalet samlade 0,4 procent av väljarna.
Bland kvinnliga journalister är stödet för Miljöpartiet ännu mer överväldigande, 47 procent. Däremot är det tummen ner för Alliansens fyra borgerliga partier som tillsammans får nöja sig med 25 procent av rösterna i samma grupp, ungefär hälften av Miljöpartiets siffror.
Särskilt public service har problem med den bristande åsiktsmässiga mångfalden. Hela 80 procent av de anställda journalisterna väljer något av de röd-gröna partierna visar rapporten, mot mer rimliga 60 procent för dagspressen. Mer än hälften av journalisterna vid Sveriges Radio och Sveriges Television sympatiserar med Miljöpartiet.
Ett litet ljus i mörkret är att yngre journalister under 30 år, både kvinnor och män, är åsiktsmässigt mer representativa för allmänheten än medelålders journalister. Trots det ser det ut som att homogeniteten ökar. En tidigare undersökning från 2005 visar en mer representativ journalistkår än dagens.
Även om dessa siffror kan te sig obalanserade är det dock ingen fara att journalistiken ska bli vinklad enligt författaren bakom rapporten, Kent Asp. Åtminstone finns det inga studier gjorda som tyder på det. Att göra sådana studier är svårt får vi veta då det inte bara går att titta på det journalistiska slutresultatet utan också visa att detta kausalt kan knytas till journalistens partisympatier, enligt rapporten.
Dock vågar Asp sig ändå på gissningen att denna skevhet i journalisters partisympatier inte har någon nämnvärd effekt på balansen i nyhetsrapporteringen. Som skäl nämner han bl.a. den moderna journalistikens professionella nyhetsvärderingsprinciper, och att nyhetsarbete vid en redaktion är en kollektiv process.
