För en dryg vecka sedan startade en användare som kallar sig Estelle Manville en tråd på webbforumet Flashback. I trådstarten gjordes gällande att Sverigedemokraternas IT-chef Ted Ekeroth var i färd med att iscensätta en kupp mot ordföranden för Sverigedemokraternas ungdomsförbund, Gustav Kasselstrand. Kuppen gick, enligt trådstartaren, ut på att avsätta Kasselstrand och istället installera en ung kvinna vid namn Paula Bieler som ordförande för SDU. Motivet till detta uppgavs vara att Kasselstrand förargat Ted Ekeroth genom att i en debattartikel i Aftonbladet förespråka att det palestinska folket borde tillerkännas en egen stat.
Ett par dagar efter att tråden på Flashback startades tillkännagav Paula Bieler på sin blogg att hon hade för avsikt att kandidera till ordförandeposten i SDU. Att hon gick ut med nyheten om sin kandidatur omedelbart efter att spekulationer kring ett kuppförsök inletts på Flashback ledde, helt naturligt, till att hennes blogginlägg sågs som en bekräftelse på att en kupp verkligen var å färde.
Att så skulle vara fallet förnekades emellertid dagen därpå av Ted Ekeroth. Pratet om en kupp var, enligt honom, bara galenskaper som framförts av nazister, Förintelseförnekare och antisemiter i en Flashbacktråd översvämmad av rop på massmord, rasbiologi, judehat, vidriga personliga påhopp och konspirationsteorier. Ted Ekeroth förklarade också att han stödjer Paula Bielers kandidatur, men att det inte har att göra med att Kasselstrand skrivit en historielös, dum, naiv och hycklande debattartikel i Aftonbladet. Enligt Ekeroth finns det många olika anledningar till att han vill bli av med Kasselstrand. Hans blogginlägg nämner dock inte en enda av dessa påstådda anledningar.
Vad ska man då, som utomstående betraktare, tro om den här historien?
Till att börja med slås man av vilken aggressiv och oförskämd ton Ted Ekeroth begagnar sig av. Att de uppgifter om en kupp som redovisats i tråden på Flashback kommer från personer inom SDU råder det ingen som helst tvekan om. Det är alltså sina egna partikamrater som Ted Ekeroth anklagar för att vara nazister och antisemiter. Det hysteriska tonläget känns igen från i höstas då Ted Ekeroths bror Kent påstod att Kasselstrands debattartikel i Aftonbladet var sånt man läser på NSF:s hemsida (något som Expo givetvis rapporterade om med förtjusning).
Nazistanklagelser är, dessvärre, något som sverigedemokrater inte sällan utsätts för. Anklagelserna brukar dock komma från SD:s fiender och inte från välkända företrädare för partiet, som bröderna Ekeroth. Att Ted och Kent Ekeroth spyr ur sig dylikt inför öppen ridå är grovt omdömeslöst.
När det gäller själva sakfrågan det vill säga huruvida det föreligger ett kuppförsök är Ted Ekeroths argumentation påfallande svag. Han hävdar att det inte kan vara frågan om en kupp eftersom Paula Bieler har tillkännagivit sin kandidatur sex månader innan ordförandevalet i SDU äger rum. Argumentet faller platt till marken. Bieler berättade att hon hade för avsikt att kandidera endast ett par dagar efter att uppgifter om ett kuppförsök läckt ut på Flashback. Nyheten publicerades mitt i natten i ett inlägg på hennes blogg, som dessförinnan inte hade uppdaterats på ett år. Samtidigt meddelade hon brådstörtat att hon omedelbart lämnar sin plats i SDU:s valberedning. Det är uppenbart att Bieler inte hade planerat att tillkännage sin kandidatur vid den här tidpunkten och under så märkliga former. Hon har av allt att döma ertappats med fingrarna i syltburken och tvingats ut på banan tidigare än hon tänkt sig.
Om Ted Ekeroth inte hade varit involverad i planerna på att ersätta Kasselstrand med Bieler, hade han rimligtvis bara skrivit en kort dementi och klargjort att han, som inte är medlem i SDU, inte har någonting att göra med vem SDU:s medlemmar väljer till ordförande. Det gjorde han inte. Istället tog han öppet parti för Bieler och mot Kasselstrand.
Huruvida det förelåg planer på en kupp i ordets egentliga bemärkelse är emellertid en akademisk fråga. Idag står det nämligen klart att det finns en falang inom SD som vill ersätta Kasselstrand med Bieler. Enligt uppgifter i den tidigare omnämnda tråden på Flashback, och enligt den långt mindre tillförlitliga skvallerbloggen Nyheter24, innefattar den falangen inte bara Ted och Kent Ekeroth, utan även SD:s partiledning.
Låt oss titta närmare på de båda kandidater som aspirerar på ordförandeskapet i SDU.
Kasselstrand är ekonom från Handelshögskolan i Göteborg. Han är en uppskattad talare och har, bland annat i två väl genomförda intervjuer, redan hunnit visa prov på en för sin ålder förbluffande god förmåga att hantera media. SDU har slagit medlemsrekord under hans ledning. Han har satt SDU på den mediala kartan genom en serie intelligenta och kreativa utspel, som till exempel när SDU ansökte om bidrag hos Migrationsverket för att uppmuntra arbetslösa invandrare att återvända till sina hemländer. Att han är en politisk begåvning bestrider inte ens hans motståndare.
Bieler framstår däremot som en ovanligt blek figur. Av det lilla man kan läsa sig till om henne på nätet framgår att hon har påbörjat en mängd olika universitetsutbildningar, men inte lyckats slutföra någon. I det blogginlägg i vilket hon tillkännagav sin kandidatur till ordförandeposten i SDU redovisar hon inga som helst egna visioner om hur hon tänker sig förbundets framtid. Det enda som framgår av blogginlägget är att hon vill se ett SDU som i större utsträckning går i moderpartiets ledband. Idéinnehållet lyser med sin frånvaro.
Varje objektiv bedömare måste komma till slutsatsen att Kasselstrand är bättre lämpad att leda SDU än vad Bieler är. Men varför försöker i så fall inflytelserika personer inom moderpartiet att göra sig av med honom? Här kan man urskilja två motivbilder.
För det första finns det inom SD en liten klick personer som av personliga skäl starkt tar ställning för Israel i alla möjliga, och omöjliga, sammanhang. Kärnan i denna falang utgörs av Ted och Kent Ekeroth. De vill bli av med Kasselstrand eftersom han har vågat ifrågasätta det rimliga i deras högljudda och oreserverade stöd för Israel.
För det andra ser SD:s partiledning hellre att SDU leds av en servil nickedocka istället för Kasselstrand, som vid ett par tillfällen har intagit ståndpunkter som avviker från moderpartiets.
Att Ted och Kent Ekeroth, som ofta lyfter fram att de är judar, känner ett starkt engagemang för Israel är inte konstigare än att man som svensk känner starkt för Sverige. I grunden är det något positivt. Men när deras engagemang för Israel tar sig uttryck i personangrepp, nazistanklagelser och försök att avsätta SDU:s ordförande under kuppartade former, har det gått för långt. Sverigedemokraterna är ett parti som har till uppgift att värna svenska intressen, inte israeliska. Om bröderna Ekeroth inte kan finna sig i det bör de söka sig till något annat parti, förslagsvis Folkpartiet.
Att SDU då och då intar ståndpunkter som avviker från moderpartiets ingår i den roll som ett ungdomsförbund förväntas spela. Kasselstrands utspel i Palestinafrågan ligger med god marginal inom ramen för den autonomi som ett vitalt ungdomsförbund måste få åtnjuta. Att partiledningen inte verkar begripa det trots att Björn Söder själv så sent som i höstas uppmuntrade SDU att verka som en intern opposition är ett tecken på att det är på tok för lågt i tak i partiet.
Vidare ska förtroendeposter inom svenska partier och föreningar utses av medlemmarna, inte av partiledningen. Det pågående kuppförsöket i SDU visar, särskilt med tanke på vilka som är inblandade och deras relationer till partitoppen, att Sverigedemokraternas ledning uppenbarligen har svårigheter med att finna sig i detta. Därför var det glädjande att medlemmarna på Stockholmsmötet under torsdagen satte ned foten och gav den sittande distriktsordföranden William Hahne, som var med och undertecknade debattartikeln i Aftonbladet, fortsatt förtroende att leda SDU i Stockholm.
Gustav Kasselstrand å sin sida har under det dryga år som han har lett SDU visat prov på intelligens, initiativkraft och integritet. En partiledning som försöker bestraffa sådana egenskaper istället för att premiera dem har slagit in på en mycket farlig väg.
