Det var på kvällen den 16 december i vintras som en 19-åring rånare i Rinkeby under tumultartade former träffades av en kniv i hjärtat och blev så svårt skadad att han avled. Efter händelsen åtalades rånoffret, som hållit fram en kniv mot rånaren för att freda sig, för dråp. Själv ansåg sig offret ha agerat i en nödvärnssituation.
Enligt rånoffret han hade köpt sprit av en man av utländsk härkomst, som skulle leverera varorna den aktuella dagen. Men istället för mannen dök två maskerade rånare upp och angrep honom.
Angreppet avslutades enligt den nu dömde svensken med att en av angriparna riktade en pistol mot honom samtidigt som den andre uppmanade den som höll i pistolen att skjuta. Pistolen visade sig senare vara en så kallad soft airgun, men det visste inte svensken vid tillfället.
För att freda sig mot angreppet drog rånoffret, som var 18 år gammal vid händelsen, fram en kniv och riktade den mot rånaren i brösthöjd. Rånaren fortsatte dock framåt och skadades då av kniven, som enligt obduktionsrapporten träffade mitt i hjärtat.
Under rättegången bestred försvaret att det rörde sig om ett mord och invände att 19-åringen hade agerat i nödvärn. Man påpekade också att rånoffret aldrig knivhuggit mannen, utan att knivbladet träffat rånaren eftersom denne överföll sitt offer.
"Uppenbart oförsvarligt"
Tingsrätten konstaterade inledningsvis att svensken inte kan dömas för att aktivt ha knivhuggit rånaren, utan enbart för att ha hållit fram kniven för att freda sig. Rätten slog också fast att rånoffret hade befunnit sig i en nödvärnssituation, men menar att han inte hade rätt att använda dödligt våld för att försvara sig.
Enligt rätten måste rånoffret ha varit likgiltig inför risken att rånaren skulle fortsätta angreppet och då råka skada sig på kniven så illa att han skulle avlida. Och eftersom det enligt tingsrättens mening är "uppenbart oförsvarligt" att använda dödligt våld för att försvara sig mot ett angrepp med skjutvapen mot huvudet så döms svensken för dråp.
"Innan pistolen kom fram fanns utrymme för [offret] att ropa på hjälp. Han hade också kunnat springa från platsen när han kom loss från [rånarens] grepp, eller hade i vart fall kunnat försöka göra det", står det i domen.
"Under alla förhållanden borde [offret] i den akuta situationen, när pistolen kom fram, ha kunnat använda kniven på ett för [rånaren] mindre förödande sätt än att sträcka fram den mot [rånarens] mest vitala delar när avståndet till [rånaren] var kort och [rånaren] dessutom rörde sig mot [offret]."