Så kallad psykisk ohälsa är till skillnad från regelrätta psykiska sjukdomar ofta diffus och yttrar sig inte sällan genom en nedsatt lust att jobba. I Sverige är det till skillnad från i många andra länder möjligt att sjukskriva sig från jobbet till följd av lättare psykisk ohälsa och i idag är "stress" den främsta anledningen till sjukfrånvaro.
Skattebetalarnas kostnad för psykisk ohälsa i Sverige är ungefär 70 miljarder kronor om året, enligt
Psykiska diagnoser står nu för cirka 40 procent av alla sjukskrivningar som ersätts av Försäkringskassan. Svenskarnas benägenhet att sjukskriva sig för "stress" innebär en gigantisk förmögenhetsomfördelning mellan könen eftersom det är mellan 1,5 till 3 gånger vanligare att kvinnor klagar över psykisk ohälsa än män, enligt Folkhälsomyndigheten. På bara två år har antalet stressrelaterade sjukskrivningar ökat med 73 procent. De flesta som lyckas få en läkare att utfärda diagnosen är kvinnor i medelåldern, enligt DN.
Men sedan 2008 har staten spenderat drygt sex miljarder skattekronor på att få personer som anser sig lida av så kallad psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Men reformen fungerar inte.
Riksrevisionen har granskat rehabiliteringsgarantin som är en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Syftet med garantin är att förhindra sjukskrivning och öka återgången i arbete för personer som lider av mildare former av psykiska diagnoser, till exempel så kallade stressrelaterade besvär.
– Regeringen bör överväga att ändra rehabiliteringsgarantins utformning eller lägga ner den, säger riksrevisor Margareta Åberg.
Enligt Åberg har reformen istället bidragit till att kostnaderna för sjukfrånvaron fortsätter att öka.
Varför det är så populärt att söka vård för psykiska besvär just i Sverige är omdebatterat, men en orsak kan vara att patienter simulerar i syfte att åtnjuta de höga ersättningarna från den generösa socialförsäkringen, som är skattefinansierad i landet.
"Simulanter vanligare än man tror"
Problemen med simulanter har debatterats flitigt i fackpressen och i Läkartidningen konstaterar Lundaforskaren Hans Bendz, specialist i psykiatri, att simulerade psykiska besvär är vanligare än psykiatrer vill tro. I en artikel 2011 listade han tre fall av simulanter som han stött på under sin tid som läkare.
"DV var en 27-årig, arbetslös, ogift småbarnsmamma med avbrutna gymnasiestudier och sporadiska okvalificerade arbeten. En distriktsläkare hade i ett och ett halvt år fruktlöst behandlat hennes ospecifika ångest- och depressionssymtom innan han för två år sedan remitterade henne till vår allmänpsykiatriska mottagning".
Efter två månaders kontakt med mottagningen uppvisade kvinnan plötsligt symptom på intensiv hörselhallucinos som senare övergick i ett invalidiserande fobiskt tillstånd, som blev bestående.
"Mot slutet av detta år blev hon gravid, fick sjukersättning och tog körkort. Därefter lämnade hon under drygt ett och ett halvt år alltid återbud till de många besökstider hon fick, tills sjukersättningen skulle gå ut", skriver Bendz i läkartidningen.
Historien slutade med att läkaren rekvirerade journaler från mödravårdscentralen, barnavårdscentralen och kvinnokliniken samt genomförde telefonintervjuer med en av barnmorskorna. Kvinnan hade enligt barnmorskans bedömning mått i stort sett bra under graviditeten. När patienten konfronterades med uppgifterna hörde hon inte av sig mer.
Enligt Hans Bendz förbiser läkare ofta simulerad sjukdom eller tvekar att avslöja den, medan andra anser det fel att ifrågasätta patienters sannfärdighet. Men, skriver han i Läkartidningen:
"Det är vår moraliska skyldighet att förhindra att de skadar sig själva eller bara parasiterar på sjukvården och sjukförsäkringen "