Dessvärre, men föga överraskande, backar Sverigedemokraterna i de senaste opinionsundersökningarna. Och eftersom Moderaterna föreslår radikalare åtgärder än SD för att bromsa invandringen är det inte alls förvånansvärt att väljarna som nu lämnar Socialdemokraterna går just till M. En utveckling som har föranlett S att i desperation avisera omfattande avvisningar.
Från Moderaternas sida är det förstås inget annat än spel för galleriet. Man har inte alls för avsikt att radikalt förändra invandringspolitiken, endast att försöka invagga svenska folket i tron att så är deras avsikt – nu när det astronomiska inflödet har skapat kaos och panik. Om situationen återgår till det normala – mellan 50.000 och 100.000 asylsökande per år – vill man naturligtvis återuppta den “humanitära stormakten" Sveriges generösa politik.
Menade M allvar hade man förstås snarast möjligt fällt den rödgröna regeringen. På samma sätt förhåller det sig med S; Löftet att man ska skicka tillbaka 80.000 asylsökande är inte mer värt än de många andra vallöften som Stefan Löfvén brutit. Avvisningarna kommer inte att verkställas annat än till ett ringa antal och då utdraget över flera och för svenska skattebetalare kostsamma år.
Det tragiska i sammanhanget är att SD genom Jimmie Åkessons beklämmande “salongsfäighet” medverkar till att stödja sjuklöverns skådespel. Jimmies agerande i Aktuellt-debatten med MP:s Maria Ferm var ännu ett pinsamt exempel på hur svag han är, när han låter hennes floskler och upprepade klyschor styra debatten och själv hamna i försvarsställning. Bland annat instämde Åkesson till hälften i Ferms kritik mot det danska folketingets beslut om bland annat restriktivare anhöriginvandring; “Det är inget som SD föreslår i Sverige”, meddelade Åkesson och fuskade därmed bort ytterligare ett tillfälle att själv redogöra för vad som måste till för att om möjligt avvärja en katastrof för vårt land.
I den allvarliga situation som nu råder, vilket snart sagt hela Sveriges befolkning inser, borde Jimmie Åkesson naturligtvis inte inskränka sig till partiets blygsamma kungöranden om att “till våren" skärpa sin invandringspolitik, utan istället omedelbart deklarera följande:
1. Totalt och omedelbart stopp för all “asylinvandring”.
2. Absolut ingenting annat än tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) för de som överhuvudtaget ska beviljas uppehållstillstånd.
3. Ingen anhöriginvandring/familjeåterförening för de som redan erhållit permanent uppehållstillstånd (PUT). Endast för ett mindre antal som erhållit flyktingstatus.
4. Omedelbar och snabb inventering av de tillstånd som utdelats de senaste 2–3 decennierna. Där detta skett på oriktiga grunder ska tillståndet återkallas och den fuskande repatrieras.
5. Brottslingar och kriminella ska omedelbart utvisas.
6. Återvandring för de som erhållit PUT genom att åberopa asylskäl, men sedan rest fram och tillbaka till sina hemländer. Likaså för de som är uppenbart ovilliga till egen hederlig försörjning.
7. Hjälp för hitkomna välutbildade – läkare och ingenjörer etc. – att åka tillbaka till sina hemländer för att där skapa drägliga förhållanden för de kvarlämnade många miljonerna kvinnor, barn, gamla och sjuka. Detta bland annat med bistånd av de många miljarder kronor som sedan länge utgått från Sverige, EU och UNHCR.
Det senare är absolut nödvändigt för att förebygga en fortsatt flykt/folkvandring från Mellanöstern och Afrika till Europa och Sverige. Det är också det enda realistiska och långsiktigt hållbara sättet att återupprätta samhällen som på den egna befolkningens villkor successivt kan utveckla de former av styre och demokrati som det finns förutsättningar för i de respektive kulturerna. Det är samtidigt det absolut enda etiskt och moraliskt hållbara (något som Jimmie Åkesson naturligtvis skulle ha berättat också för Maria Ferm).
Ett sådant kungörande från Jimmie Åkessons sida skulle säkert medföra dramatiskt stigande siffror för SD i kommande opinionsundersökningar – och val.
Och detta till sjuklöverpolitikernas stora förskräckelse. Alla kan de knappast räkna med livslång inkomstgaranti för sina förlorade riksdagsplatser...
KENNETH SANDBERG
Kenneth Sandberg är sociolog, politiker och debattör. Han har varit forskare vid Lunds universitet, byrådirektör för Statens invandrarverk samt ledamot av SD:s partistyrelse och kommunstyrelsen i Kävlinge. I april 2010 lämnade han SD i protest mot partiledningens beslut att kraftigt liberalisera sin invandringspolitik.
