Det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC bekräftade på söndagen att en sjuksköterska som vårdat en ebolasmittad man på ett sjukhus i Texas själv hade smittats av ebola.
Många frågar sig hur sjukdomen kunde överföras trots att sköterskan bar en godkänd och heltäckande skyddsutrustning med handskar, ansiktsmask och ansiktsskärm som skyddade henne från att komma i direktkontakt med den smittade mannen och hans kroppsvätskor.
Förklaringen är enligt Celine Gounder att medicinska specialister och allmänhet har olika uppfattning om vad en "luftburen" smitta är för något. När en infektionsspecialist talar om ett luftburet virus syftar han på ett virus som kan överleva av sig själv under en längre tid i torr luft.
Vattkoppor, mässling och tuberkulos är luftburna sjukdomar. Det är inte ebola, som är en droppsmitta.
Men även en droppsmitta kan i praktiken smitta genom luften, eller snarare genom de små vattenpartiklar som kan finnas i luften. Fuktig luft från nysningar, utandning eller diarréer kan göra att viruset sprids någon meter och kräver inte att man kommer i direkt kontakt med en smittad person eller något som han har vidrört.
Bo Niklasson, tidigare chef för den försvarsmikrobiologiska enheten vid dåvarande Smittskyddsinstitutet, bekräftar för Ekot att ebola i praktiken är luftburet. Och enligt honom kanske viruset dessutom kan mutera och bli ännu mer smittsamt än vad det redan är.
– Frågan är egentligen inte om det är luftburet eller inte, utan graden av luftburenhet. Och den är låg just nu. Men det som är intressant är risken för att den ska öka. Hur stor är sannolikheten? Och där blir svaret att vi vet inte, säger han.
I en studie 1995 undersökte forskarna med hjälp av försöksapor hur luftburet ebola egentligen är. Enligt Ekot sprutade forskarna på nära håll fuktig luft som innehöll pyttesmå vattenpartiklar kontaminerade med ebolavirus. I experimentet smittades alla aporna och dog.