I dag har Datainspektionen publicerat sitt yttrande om slutbetänkandet från Statens offentliga utredningar, 2012:55, "En översyn av tryck- och yttrandefriheten". Slutbetänkandet publicerades den 23:e augusti 2012, och det 1200 sidor långa dokumentet står att finna på Regeringens webbplats. Denna kommitté har letts av före detta justitiekansler Göran Lambertz, som är den ämbetsinnehavare som väckt flest tryckfrihetsåtal av alla i modern historia. Representanter för alla de sju partier som satt i riksdagen 2008 har också funnits med.
Den svenska författning innehåller två dokument som sägs värna yttrandefriheten - Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Även fast dessa dokument sägs ge medborgare rätten att säga sin mening, så skiljer de sig dock drastiskt från motsvarande lagstiftning i andra länder, till exempel "The First Amendment" i USA, i att staten här har rätt att åtala människor för de åsikter de uttrycker i tal och skrift, vilket inte är möjligt i USA. Större delen av dessa två dokument handlar om de rättsliga sanktioner staten kan företa mot misstänkta tryckfrihetsförbrytare, och i TF nämns ordet straff redan i första stycket.
Man har dock i Sverige ståtat med något man kallar censurförbudet, det vill säga att staten inte i förväg har rätt att granska tryckt material som ges ut. Att människor kan åtalas i efterhand anses däremot inte utgöra någon sorts censur, men i detta slutbetänkande tycks även detta censurförbud vara i fara, att döma av bilaga 9, sida 211, i utredningen. Man citerar nuvarande förhållanden:
"Om polisen t.ex. får besked om att en film som tidigare har fällts för hets mot folkgrupp ska visas på nytt, får inget förbud meddelas eller några hindrande åtgärder vidtas på grund av innehållet. Polisen måste vänta till dess att det nya yttrandet har framförts."
Att döma av de diffusa formuleringar som görs i anslutning till detta citat i utredningen tycks man öppna dörren för att material som tidigare fällts för hets mot folkgrupp ska kunna beslagtas innan ny visning, om sådan kommer till statens kännedom. Hittills har sådan visning endast kunnat leda till nytt åtal i efterhand för den som offentliggör materialet.
Man har även för avsikt att utvidga folkgruppsbegreppet för hets mot folkgrupp-lagstiftningen än mer, som 2003 började gälla även homosexuella.
"Vi menar att det är angeläget att hetslagstiftningen utvidgas till att omfatta även transpersoner och funktionshindrade", står det i rapporten.
En av de saker man besvärar sig över är att det är möjligt att i arkivdatabaser återfinna material som tidigare dömts för hets mot folkgrupp, även fast sådan spridning är olaglig.
"Med den bestämmelse som nu har diskuterats blir det inte möjligt att ingripa straffrättsligt mot tillhandahållande i en arkivdatabas av en tidningsartikel som har fällts för ett tryckfrihetsbrott. Det kan framstå som stötande att material som t.ex. är grovt kränkande för en utpekad person eller som kan anses utgöra hets mot folkgrupp ska kunna ligga kvar i en arkivdatabas utan att det finns någon möjlighet att ingripa. Det gäller särskilt eftersom materialet i arkivdatabaserna troligen kommer att vara sökbart via internet.
Vi har därför övervägt om det finns skäl att införa en möjlighet för domstol att besluta om att material som bedöms vara brottsligt ska tas bort från arkivdatabasen."
Man tycks i utredningen också bekymra sig över att rättsväsendet inte har obegränsade möjligheter att väcka åtal. Som det är nu är Justitiekanslern ensam åklagare i fall som rör tryckfrihetsbrott, och allmän åklagare kan inte väcka åtal mot tidningar och förlag som ger ut förbjudet material, vilket man vill ändra på.
"Genom den aktuella bestämmelsen införs en möjlighet för JK att 'i särskilda fall' delegera sina åklagaruppgifter enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Delegation kan ske i alla typer av yttrandefrihetsmål, således inte enbart de mål som rör yttrandefrihetsbrott. Någon begränsning i fråga om vilka yttrandefrihetsbrottmål som kan omfattas av delegationen gäller inte heller."
Något annat man ondgör sig över är att svenskar som producerar material som strider mot svensk lagstiftning för distribution utomlands inte kan åtalas. Nuvarande lagstiftning ger heller inte staten rätten att göra husrannsakan hos svenskar för material ämnat för utländsk marknad. I bilaga 10 till slutbetänkandet avhandlas internationellt rättsligt bistånd, det vill säga hur svensk polis kan stå främmande makt till tjänst.
"Det betyder exempelvis att bistånd kan lämnas om det handlar om ett vittnesförhör eller ett målsägandeförhör i en utredning som gäller förtal i ett tv-program. Likaså kan bistånd lämnas i form av husrannsakan i en utredning som gäller hets mot folkgrupp i en tidning och där bevisning kan finnas hos en misstänkt person i Sverige."
Om det finns någonting alls kvar av yttrandefriheten efter att Riksdagen är klar med den återstår att se.
