Lena Mellin skriver i Aftonbladet att det faktum att väljarna inte får säga sitt om den regeringskonstellation som nu sitter på makten är en vinst för väljarna, och en förlust för SD.
Man undrar om hela den svenska journalistkåren fått en minnesförlust. Inför valet hävdade de så kallade politiska ”journalisterna” unisont att det är väldigt viktigt att partierna i god tid presenterade sitt regeringsalternativ. I de olika blockens regeringsalternativ, som brukar presenteras under pompa och ståt, har man gjort de nödvändiga kompromisserna inom blocket för att kunna enas om en politik som presenteras för väljarna; så även denna valrörelse.
Klarar man inte att innan valrörelsen göra dessa kompromisser, kan man räkna med att det kommer att vara en konstant följetong i pressen om att ”inga besked ges” eller ”blocket saknar en tydlig politik” eller ”de är inte regeringsdugliga”. Utan dessa på förhand överenskomna kompromisser kommer motståndarblocket i varje valdebatt fråga om just de frågor där kompromisser inte presenterats.
Men nu, när den politiska kartellen presenterades långt efter valet, verkar landets journalistkår ha glömt allt detta.
Nu menar Mellin och Wolodarski att det är bra för väljarna att de har fått köpa grisen i säcken. Det har blivit pinsamt uppenbart att vår "journalistkår” och våra ”politiker" sitter i knät på den verkliga makten i Sverige och världen.
Inte ens den som i möjligaste mån undviker etablissemangets mediekanaler kan ha missat hyllningarna till beslutet att ställa in extravalet. Att väljarna skulle få rösta fram en ny regering i ett läge där Sverigedemokraterna kan växa kraftigt är helt enkelt otänkbart, eller som Wolodarski uttrycker det i sin lovsjungande artikel om den nya regeringskartellen: ”Feltänkt från början”.
Höstens riksdagsval blev som att gå till Mediamarkt, välja ut en finfin TV och betala för att senare få den levererad till hemmet. När man sedan kommer hem och packar upp paketet visar det sig att det innehöll en dammsugare. Tillbaka i butiken för att byta dammsugaren får man veta att det går – jovisst – men du måste vänta åtta år på detta.
Vi kan bara hoppas att det finns några TV-apparater på marknaden den dag vi tillåts köpa en.
Fredrik Johansson
