TT rapporterar å sin sida att låten handlar om en fattig arbetare som blivit "sviken av samhället". Men av den engelskspråkiga originaltexten framgår att låten snarare utgör en känga åt politiker som festar med prostituerade tonårstjejer, beskattar vanligt folk och öser bidrag över sina favoritgrupper.
Politiker är mer intresserade av "minderåriga på en ö" än av hur amerikanska gruvarbetare har det, konstaterar Anthony i sin låt, med en uppenbar referens till de många makthavare som roat sig med minderåriga prostituerade på miljardären Jeffrey Epsteins ö Little Saint James i Västindien.
"Herregud, det finns uteliggare som inte har någonting att äta / medan det öses bidrag över de smällfeta" lyder en annan textrad.
"Om du är 160 centimeter lång och väger 136 kilogram / så borde skatter inte pröjsa dina påsar med fudge rounds”, heter det vidare i låten, uppenbarligen syftande på en typ av amerikanska kladdkakor som är mycket populära i synnerhet bland kraftigt överviktiga afroamerikanska kvinnor.
Beväpnad med en resonatorgitarr och en kraftfull röst pekar 31-åringen ut "rika män norr om Richmond" – federala politiker – som roten till problemen i landet.
Förutom bidrag och skatter tar han även upp den pågående självmordsvågen bland unga vita män i USA. En grupp som för närvarande motarbetas av all offentlig verksamhet i hela västvärlden, om man få tro textförfattaren.
Någon partipolitisk ställning vill Oliver Anthony däremot inte ta. Och han kallar sig inte konservativ.
– Jag befinner mig ganska så jävla i mitten när det gäller politik, säger han i en egen video som han laddade upp dagen innan han släppte sin numera virala låt.
– Jag minns när jag var barn och de konservativa ville ha krig, och jag aldrig förstod det. Och jag minns en hel del konstigheter när vänstern vann valet, och du vet, egentligen känns det som att båda sidor tjänar samma överhuvud.
Mottagandet inom musikmagasin såsom Rolling Stone har varit i huvudsak positivt, svältfödda som de är på "autentisk" musik idag. Men inom mainstream-media väcker låten desto mer oro, och framställs som direkt problematisk.
"Rich Men North of Richmond är inte en hyllning till arbetarklassen. Det är en reaktionär låt som sprider fetto-fobi och torgför den klassiska welfare queen-stereotypen som populariserades av Reagan", heter det i ett omdöme som Independent publicerar.
AC Club-recensenten Emma Keates skriver å sin sida att även om låten inte är lika "öppet hotfull" som viss annan högermusik, så är den ändå baserad på "en rad okänsliga stereotyper som smyger sig in i mainstream-musiken på ett problematiskt sätt".
NBC News kallar nykomlingen "obskyr" och konstaterar samtidigt att låten snabbt har blivit såväl den konservativa högerns som extremhögerns "nya nationalsång" i USA.
Washington Post noterar att det har spekulerats i om Oliver Anthony verkligen är den han utger sig för att vara eller om hans låt snarare är skriven av någon konservativ PR-byrå eller representant för andra mäktiga särintressen. Låten skulle i så fall vara ett försök att skapa en kontrollerad opposition inom kulturen som kan tilltala arbetarklassen, men som i själva verket är organiserad av det "konservativa" etablissemanget i USA och deras bakomliggande storföretagsintressen.
Samtidigt har andra medier uppmärksammat att Oliver Anthonys konto på Youtube inte bara innehåller musik utan också en spellista med dokumentärer som granskar om det möjligen var israeliska agenter och amerikanska judar som låg bakom de uppmärksammade terrorattackerna i New York den 11 september 2001. Den frågeställningen anses vara förhållandevis impopulär inom det konservativa etablissemanget och talar alltså i någon mening emot att musiken skulle ha sitt ursprung i den miljön.
