I Östersjöns skärgårdsmiljö var gädda tidigare en av de allra vanligaste rovfiskarterna – men numera är beståndet svagt och i stora områden saknas arten nästan helt. Detta trots stora naturvårdsinsatser i form av fiskefredning och återställning av lekmiljöer.
Tillbakagången tros ha sin orsak i störd fortplantningsförmåga men mer ingående kunskap kring gäddans beståndkollaps saknas ännu vilket försvårar arbetet med att främja gäddan i kustmiljön.
Samtidigt som gäddbeståndet sviktat har den småväxta arten storspigg ökat dramatiskt i Östersjöns kustmiljö, möjligen till följd av allt färre rovfiskar.
Forskare från Linnéuniversitetet har nu undersökt om och hur storspigg kan påverka gäddans fortplantingsframgång genom att äta upp deras yngel. Genom att studera mängden utvandrande gäddyngel i lekområden för ett flertal gäddpopulationer i Kalmarsundsregionen har man visat att storspigg i vissa fall äter upp ca 95 procent av alla producerade yngel.
Studien visar även att 32 mm är den magiska längd ett gäddyngel behöver uppnå för att gå säker från storspiggens skrämmande gap. Det innebar också att gäddpopulationer där somliga gäddyngel nått denna storlek redan innan storspiggens ankomst trots allt i viss mån lyckades med sin fortplantning.
Resultaten visar på att storspigg genom intensiv jakt på yngel har förmågan att själva begränsa antalet av sin egen rovfisk, gäddan. Denna artinteraktion har enligt forskarna potentiellt sett stora konsekvenser för gäddans möjlighet att återhämta sig i Östersjön och bidrar därmed även till att ”låsa” Östersjöns kustmiljö i ett tillstånd dominerat av mindre fiskarter likt storspigg och mört snarare än av rovfisk som gädda och abborre.
