"De synliggör att det finns en grupp människor som är beredda att gå till grova personangrepp, sprida rasism och främlingsfientlighet för att övertyga sig själva och andra om sin egen uppfattning."
Så uttrycker sig Expressens chefredaktör och ansvarige utgivare Thomas Mattsson i en intervju med SVT:s "Kulturnyheterna".
Den han pratar om är mig, tydligen, och andra som arbetar inom det som klumpats ihop under begreppet "alternativmedia" – eller som Mattsson kallar det: "hatsajter". Jag sitter fem meter från Mattsson och ser och lyssnar på hela intervjun "live". Bredvid mig sitter Chang Frick från Nyheter Idag.
Drygt två timmar tidigare har vi hjälpts åt alla tre – jag, Chang och Thomas – att hitta fram till Norstedtshuset på Riddarholmen. Efter att först ha gått i en riktning som visat sig vara fel lyckas vi hitta fram till Tryckerigatan på andra försöket.
Där debatterar Chang Frick och Thomas Mattsson mot varandra på temat "Skilda verkligheter?" med anledning av en bok som nyligen släppts av en grupp vänsterorienterade medieforskare. Debatten handlar om "alternativa medier" och det är efter den debatten som SVT passar på att göra sin intervju. Själv är jag där och fotograferar och rapporterar.
Thomas Mattsson vill att polisen agerar mot "hatsajter"
När intervjun med Expressens chefredaktör är klar frågar jag SVT:s reporter Kim Veerabuthroo Nordberg om han inte ska passa på att intervjua Chang, han deltog ju också i debatten. Men det är inte intressant.
Samma kväll sänder SVT sitt inslag.
"De anklagas ofta för att hetsa mot meningsmotståndare och olika folkgrupper och för att sprida hat anonymt".
Kulturnyheternas programledare Ika Johannesson staplar invektiv på varandra när hon påannonserar inslaget, där de som anklagar men inte de som anklagas får komma till tals.
Lustigt, kan tyckas. Jag var ju där. Chang var där. Vi satt fem meter ifrån dem. Jag stod bredvid SVT:s kameraman och tog bilder på Thomas Mattsson. Varför inte låta den som anklagas komma till tals? Borde inte en riktig journalist sträva efter det?
Men det är tydligen inte så SVT arbetar. Det är inte så "etablerad media", som de kallar sig, arbetar.
Jag kommer spontant att tänka på några rader från ett papper som jag en gång fick under en föreläsning i journalistik.
"Sträva efter att ge personer som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter"
Det är punkt 13 i den svenska mediebranschens pressetiska regler. Jag tycker att denna punkt är en bra princip som jag följer och uppmanar alla andra att följa.
Därför låter jag i mina artiklar såväl nazister som kommunister och till och med miljöpartister komma till tals. Om de vill, jag kan inte tvinga någon. Ibland ägnar jag timmar åt att försöka få tag på någon för ett bemötande. Det kan fördröja en publicering, men jag tycker det är viktigt att i alla fall försöka.
Ändå är det "etablissemangsmedia" som ofta vurmar för och med en skenheligt hög svansföring talar om "pressetik" samtidigt som motståndaren, för att använda Mattssons ord, anklagas för att "sprida hat, hot och lögner" och sakna sagda pressetik.
Jag vet inte om skenheligheten blir så mycket tydligare än så?
Jag tar ett exempel till. Minns du skriverierna i januari om ungdomsfestivalen We are Sthlm? Den där Stockholmspolisen anklagades för att mörka att ensamkommande invandrare sexofredade unga flickor, vissa offer hade inte ens hunnit bli tonåringar, under Zara Larssons konsert?
Minns du även att Nyheter Idag skrev flera artiklar som avslöjade att Dagens Nyheter känt till övergreppen, men låtit bli att skriva om dem? För Nyheter Idags räkning hjälpte jag Chang Frick att försöka nå Hanne Kjöller på DN. Till sist fick jag tag på henne och hon slängde på luren så fort hon fick veta vad det handlade om.
Och för den som undrar; Caspar Opitz svarade varken på telefon eller mejl.
Att ringa ett kort samtal till den man tänker skriva om är faktiskt inte speciellt ansträngande. Ändå står arbetssättet i skarp kontrast till hur "etablerad media" bedriver sin verksamhet. När exempelvis Svenska journalistförbundets medlemstidning Journalisten i en artikel tog upp Nyheter Idags avslöjande beskrevs det som "lögnaktiga påståenden från alternativsajter". Tidningen gjorde inte minsta ansats att ta kontakt med vare sig Chang Frick eller mig för bemötande.
Samtal nummer två i ljudklippet här ovanför handlar om detta. Jag ringde flera gånger till Helena Giertta, tidningens chefredaktör, för att ställa frågor till henne om tidningens pressetik. Till slut skrev hon i ett mejl till mig att det är viktigt med pressetik, men vägrade att svara på varför hennes egen tidning så flagrant bryter mot den.
Likadant agerade andra "etablerade medier", som exempelvis statliga Sveriges Television och givetvis de båda systertidningarna Dagens Nyheter och Expressen.
– Titta, Sancho Panza min vän! Ser du det trettiotal vilda jättar som jag tänker dra ut i strid mot och döda allihop så vi kan stjäla deras skatter och bli rika? Det är ett nobelt och ädelt krig ty det är gud välbehagligt att så ondskefulla kreatur utrotas från jordens yta.
Ibland känner jag mig som en väderkvarn. Och över kullarna kommer Thomas Mattsson, Hanne Kjöller, Helena Giertta eller någon annan självutnämnd Don Quijote ridandes. De utkämpar en ädel kamp, säger de och de ska besegra en vild jätte, tror de.
Det spelar ingen roll.
Jag kommer även fortsättningsvis låta dem komma till tals och bemöta kritik i de artiklar jag skriver. Till och med SVT får svara på frågor. Vi följer uppenbarligen inte samma yrkes- och pressetiska regler och normer. Och det är jag nog faktiskt, när jag tänker efter, ganska glad för.
MATTIAS ALBINSSON
Frilansjournalist