Under Vietnamkriget var Sverige ett självständigt land med hög moral och gott anseende; Stockholm gav asyl åt krigsmotståndare från USA som flytt från tjänstgöring i kriget. Washington insåg att kostnaderna skulle bli höga om fler länder började ta efter Sveriges exempel, så man köpte den svenska regeringen för att undvika en upprepning på något annat håll i väst.
I efterdyningarna av andra världskriget och under de efterföljande decennierna av kallt krig med Sovjetunionen, framställde de västerländska nationerna sig själva som världens moraliska föredömen. Idag vet vi att detta till stor del var en bluff. De "västerländska nationerna" är bara undersåtar som deltar i USA:s brott, samtidigt som USA försöker strypa det fria informationsflödet och uppnå global hegemoni.
Mark Weisbrot skriver på Al Jazeera om hur USA har kunnat använda sin marionettregering i Sverige för att jaga Julian Assange; mannen som avslöjade Washingtons lögner och bedrägerer för en hel värld.
"Det finns en ständigt växande hög av bevis för att USA är mycket intresserat av att straffa Assange: Den 18 augusti rapporterade Sydney Morning Herald att Australiens utrikesförvaltning var medvetna om att de amerikanska myndigheterna hade utrett Assange i minst 18 månader. Den 24 augusti uppgav Craig Murray, före detta brittisk ambassadör med en 20-årig karriär som diplomat bakom sig, att hans gamla kollegor vid det brittiska utrikesdepartementet mycket väl visste bättre än att göra verklighet av det exempellösa hotet om att invadera Ecuadors ambassad. Anledningen till att man ändå valde att hota Ecuador med detta var att man mottagit påtryckningar från Washington.
"I likhet med många europeiska länder, däribland naturligtvis Storbritannien, är Sveriges utrikespolitik starkt påverkad av den amerikanska regeringen. Detta är inte första gången som Sverige har agerat tillsammans med sina allierade i Washington för att kränka mänskliga rättigheter och internationell rätt. Under 2001 lämnade regeringen i Stockholm över två egyptier till CIA, så att de kunde skickas till Egypten för tortyr."
"Sveriges agerande fördömdes av FN och regeringen tvingades betala skadestånd till offren. Opinionsundersökningar visade att svenskarna ansåg att detta brott var den värsta politiska skandalen i landet på 20 år."
"Sverige är ett högt utvecklat socialdemokratiskt land som ger den enskilde medborgaren många rättigheter och friheter. Folket i Sverige bör inte tillåta att deras regering fortsätter att vanära dem genom att delta i någon annans internationella brottslighet denna gång en grov kränkning av yttrandefriheten bara därför att USA vill att det ska gå till så."
USA eller Israel i stort sett samma sak har förmått sin marionettregering i Kanada att säga upp sina diplomatiska förbindelser med Iran utan någon som helst anledning. Den kanadensiske utrikesministern John Baird åstadkom en ovanlig uppvisning av okunnighet - även för att vara honom - när han fördömde Iran som "det största hotet mot den globala säkerheten." Ingen intelligent person köper att Iran utgör det största hotet mot den globala säkerheten.
John Baird ser således inte bara ut som en våghalsig idiot - han är en. Vad har det blivit av dessa kanadensare som en gång var så intelligenta och toleranta, men som nu satt en galning att leda landet? Efter att ha informerats av sina rådgivare om att Iran saknade den militära coolhetsfaktor som krävs för att utgöra någon form av globalt säkerhetshot, så bytte Baird anledning och hävdade istället att han brutit de diplomatiska förbindelserna med Iran på grund av landets fientlighet mot Israel. Detta fick Kanadas utrikesminister att framstå i än mer löjlig dager. Det är Israel som har hotat Iran med militära attacker och krävt att USA ska delta i dem inte Iran som har hotat Israel med aggression.
De hycklande västländerna har blivit en karikatyr av sig själva. Om vi inte hade varit beväpnade med kärnvapen så skulle större delen av världen bara skratta åt oss idag.
PAUL CRAIG ROBERTS
Paul Craig Roberts [ hemsida ] är nationalekonom, författare och kolumnist. Han var USA:s biträdande finansminister under Ronald Reagans första presidentperiod och har sedan dess anlitats som finanspolitisk expert av den amerikanska kongressen vid över 30 tillfällen. Han har varit redaktör vid Wall Street Journals ledarsida och redaktör vid National Review. Han är medförfattare till boken The Tyranny of Good Intentions.
