Sent på kvällen den 15 december 2009 befann sig den socialdemokratiske riksdagsledamoten Per Svedberg utanför en kvinnlig partikamrats kontor i riksdagshuset på Helgeandsholmen. Han saknade byxor. Han bankade på dörren och skrek knulla, knulla för fan. Hans vettskrämda kvinnliga kollega på andra sidan dörren tillkallade väktare, som förde bort Svedberg från platsen.
Svedberg förklarade senare sitt agerande med att han var för full helt enkelt. Jag brukar vara en snäll, reko kille som har lätt till skratt, tillade han.
Socialdemokraterna bestämde sig för att ge Svedberg en andra chans. Idag har Svedberg fortfarande ett flertal uppdrag inom Socialdemokraterna. Han fick förnyat förtroende som riksdagsledamot i valet 2010.
Den 9 september 2004 befann sig den moderate riksdagsledamoten Per Bill på Stadsgårdskajen utanför krogbåten Patricia. Enligt vittnen sprang han vingligt med en barnvagn mitt i gatan och var vid flera tillfällen nära att bli påkörd av förbipasserande trafik. Enligt en kvinnlig väktare som ingrep för att sätta stopp för riksdagsledamotens framfart innehöll barnvagnen utöver Per Bills son en halvt urdrucken vinflaska. Väktaren uppgav vidare att Per Bill var hotfull, sluddrade och slog henne upprepade gånger.
Per Bill som vid tillfället var Moderaternas alkoholpolitiske talesman förklarade senare sitt agerande med att han var på väg hem efter en vinprovning och passade på att ta sig en joggingtur iförd kavaj, lågskor och puffandes en barnvagn framför sig. Det var de positiva känslorna av alkohol, när livet känns fantastiskt, tillade han.
Moderaterna bestämde sig för att ge Per Bill en andra chans. Idag har Per Bill fortfarande ett flertal uppdrag inom Moderaterna, även om han inte längre är partiets alkoholpolitiske talesman. Han fick förnyat förtroende som riksdagsledamot i valet 2006 och i valet 2010.
Exemplen på högt uppsatta politiker som fular ut sig på fyllan bara för att sedan tas till nåder kan lätt mångfaldigas. Vi skulle kunna anföra Per Gahrtons spritångande incidenter i trafiken, Gudrun Schyman som stupfull pissade i biografen Grands foajé, samt Lars Werners enligt uppgift vidlyftiga alkoholvanor. Men det är knappast nödvändigt. Poängen vi vill göra är följande:
Om sjuklöverns riksdagsledamöter regelbundet tas till nåder efter fylleeskapader som i flera fall torde utgöra brott bland annat ofredande, rattfylleri och förargelseväckande beteende varför ska då de förflugna ord en berusad Erik Almqvist undslapp sig en sen krogkväll för mer än två år sedan bedömas hårdare?
Svaret på den frågan står att finna i Jimmie Åkessons långsiktiga ambition att förvandla Sverigedemokraterna till ett snällt, gulligt, av etablissemanget accepterat parti. Denna målsättning manifesterade sig senast i direktiv om en ny mjukare retorik kombinerad med stenhårda utrensningar av partikamrater som avviker det allra minsta från den nya, mjuka, linjen. Erik Almqvist måste därför offras på den politiska korrekthetens altare, resonerar Jimmie.
Men Åkessons försök att förvandla Sverigedemokraterna till ett rumsrent parti kommer inte att lyckas. Svensk massmedia domineras idag av intressen som vill ha fortsatt massinvandring till varje pris. Demoniseringen av Sverigedemokraterna kommer inte att upphöra förrän partiet har gett upp varje spår av invandringskritik.
Det SD-fientliga mediaetablissemanget nöjer sig förstås inte med att Åkesson har kastat Erik Almqvist - en av partiets bästa krafter - till vargarna. Det ropas redan på att fler huvuden ska rulla. Åkesson måste sparka Ekeroth också, skriver Aftonbladet. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson instämmer och antyder att man har fler avslöjanden på gång.
Jimmie Åkesson har inte uppnått någonting genom gårdagens blodsoffer. Tvärtom har han skapat ett farligt prejudikat genom att vika sig för Sverigedemokraternas fiender i ett läge där de inte hade annat än tunn, gammal spiksoppa att komma med.
